101

Nu har jag skrivit över hundra inlägg på min blogg. Detta är, som du kanske antagit av rubriken, det hundraförsta inlägget. Jag satt och tänkte tillbaka till tiden när jag började blogga (nu låter det som att det var väldigt länge sen, men det var det inte) och funderade på hur det hela började och hur den sedan utvecklades.

Det började med att jag blev tipsad av en kompis om bloggen Hur jag blev rik. Jag faccinerades över den bloggen och hittade snabbt andra ekonomibloggar. Vad var det då som jag fastnade för i dessa bloggar? Jo, det var den positiva inställning som alla bloggarna besatt. Det kändes som att jantelagen inte existerades hos någon av dessa och sådant fångar mitt intresse. Sedan fick jag nys om att binero gav bort domännamn och den adress jag registrerade var hurjagblevfattig.se. Detta mest för att göra en rolig anspelning på hurjagblevrik.se. Att jag skulle börja blogga under det namnet var aldrig tänkt från början, utan det kom senare när jag en dag satt på ett hotellrum (tror att det var i Göteborg) och inte visste vad jag skulle fördriva tiden med.

Sedan började bloggandet. I början la jag ner otroligt mycket tid på bloggen och jag försökte hitta på sådant som kunde komma regelbundet. En sådan sak var "Veckans spartips". Tanken med detta var att jag varje lördag skulle bjuda på ett spartips. Detta var en ganska rolig del, och jag tror en ganska uppskattad, men som jag efter nio gånger la ned. Kanske är det dags att jag tar upp det igen?

Jag sitter, eller egentligen så ligger jag, och funderar på vad jag egentligen har skrivit. Det har ju, de flesta gånger, handlat om ekonomi, men jag kan ändå inte förstå att jag skrivit över hundra inlägg. Jaja, hur som helst så tycker jag att det varit trevligt och stimulerande så här långt och jag hoppas att det blir minst hundra inlägg till.

Varselsituationen

Ni som följer min blogg vet att det är varsel på min arbetsplats. Jag har nu fått lite mer information om det hela. Som det var sagt tidigare är det 370 stycken som varslat. Metallklubben på jobbet har tagit fram en turordningslista där man kan se hur många som anställds efter en. Nu är denna lista preliminär och man ska tänka +/- 50 stycken när man läser den. Jag kollade igår upp hur jag själv låg till och det har anställds 326 stycken efter mig. Vilket betyder att jag ligger i riskzonen för uppsägning vilket jag tidigare trott.

Förhandlingar pågår mellan facket och arbetsgivaren just nu. Facket har lagt fram olika förslag (förtidspensioneringar, omställningsbidrag, kompetensutveckling etc.) för hur man kan "mildra" varslet. Företaget har dock sagt nej till samtliga förslag med argumentet att det inte finns några pengar.

Nu kan man krasst titta på hela situationen och säga att det är så här världen fungerar. Och visst är det så, men jag tycker samtidigt att företag har ett visst ansvar och ska försöka hitta olika lösningar i sådana situationer. Självklart går det inte att rädda alla 370 som det ser ut idag, men tidigare har förtidspensioneringar och omställningsbidrag fungerat bra.

Mer än så vet jag inte för tillfället, men jag skriver mer om det när jag blivit mer uppdaterad.

Om du inte läst mina tidigare inlägg om varslet har du länkarna till dem här:

Varslet
Bekräftade uppgifter
Byta jobb

Sammanfattning av resan

Jag kom som sagt hem igår efter att ha varit i Schweiz i ungefär en vecka. Orsaken till min vistelse där var Europacupen i innebandy. Det var första gången jag besökte landet och det var väldigt trevligt. Schweiz är ett vackert land med en storslagen natur.

Det som hamnar på minussidan med landet är vägskyltningen och att det är sällsynt med ställen där man kan betala med Visakort. Trots detta blev det en bra resa. Ibland är det ju faktiskt på grund av sådana saker som en resa blir bra. Man får se och lära sig mycket när man kör fel och ofta blir det till ett trevligt minne.

En annan intressant aspekt var att jag var utan internet, förutom vid ett tillfälle, under hela resan. Såg heller ingen tv. Hade med andra ord i så stor koll på vad som hände runt om i världen. Fick dock något sms ibland om att börsen dök och även när Kaupthing gick omkull. Dock brydde jag mig inte alls så mycket om att jag var i avsaknad av internet. Man kan faktiskt klara sig utan det, även om det är skönt att vara uppkopplad igen.

Hemma igen

Nu är jag hemma från Schweiz. Dock behöver jag sömn nu så det får gå några timmar till innan det kommer ett inlägg med lite innehåll.

Ute och reser

Jag är i Schweiz för tillfället och har därför inte tillgång till internet i den utsträckning som jag brukar. På grund av detta har det inte blivit något inlägg på ett tag. När jag kommer hem kommer inläggen att komma oftare. Kommer då att ha mer information om varslet på mitt jobb. Ni får ha det så bra så länge!

Helt sjukt

Detta är helt sjukt: di.se - Bonusregn på Lehman Brothers

Varför, varför, varför?

Varslet

Igår varslades 370 personer på min arbetsplats. Det hela kom som en chock och det var via media som vi först hörde om varslet. Även produktionsledarna på mitt jobb fick beskedet via media. Det kanske inte är det bästa sättet som informationen om ett varsel kan komma ut, dock tror jag inte att detta var meningen utan att det någonstans i alla led fanns en läcka.

Jag åkte in tidigare till jobbet igår eftersom jag hade lite uppgifter utöver mina ordinarie uppgifter att utföra. När jag kom in i fabriken stod produktionen helt stilla och inte ett ljud hördes. Detta är något väldigt ovanligt. Alla arbetslag hade extra möte på grund av varslet. Under dessa fick vi inte någon mer information än det som vi läst och hört i media under morgonen. Många undrade om vilka som drabbas, men det hade de inget svar på. "Får vi veta det innan jul ska vi vara glada" var svaret. Detta är ju en förhandlingsfråga som försöker lösas på bästa sätt genom till exempel förtidspensioneringar.

Hur ser då mina chanser ut? Självklart funderar jag i dessa banor. Dock tror jag inte att det ser allt för bra ut om det blir 370 stycken som sägs upp. Även om vissa av dessa löses via förtidspensionering ser det kritisk ut. Jag hörde igår att det finns cirka 60 personer som är aktuella för förtidspensionering vilket innebär att det då fortfarande finns 310 kvar att säga upp.

Många har frågat mig hur det känns. Måste erkänna att det skulle kännas otroligt tråkigt att bli av med jobbet, samtidigt som jag vet att det kommer att ordna sig. Jag lever starkt med den tron att det bästa ligger framför. Kanske är det så att detta öppnar nya dörrar för mig. Risken med att ha ett jobb är att man kan bli alldeles för bekväm med det. Man nöjer sig med att lönen dimper ner en gång i månaden samtidigt som man inte gör det man trivs med. Detta märker man inte minst på mitt jobb. Många drömmer om något annat, men nästan ingen gör något för att få göra detta annat. En uppsägning kan bli en spark i baken vilket gör att man aktivt börjar jobba för att få göra det där man drömde om medan man jobbade vid det löpande bandet.