onsdag 1 oktober 2008

Varslet

Igår varslades 370 personer på min arbetsplats. Det hela kom som en chock och det var via media som vi först hörde om varslet. Även produktionsledarna på mitt jobb fick beskedet via media. Det kanske inte är det bästa sättet som informationen om ett varsel kan komma ut, dock tror jag inte att detta var meningen utan att det någonstans i alla led fanns en läcka.

Jag åkte in tidigare till jobbet igår eftersom jag hade lite uppgifter utöver mina ordinarie uppgifter att utföra. När jag kom in i fabriken stod produktionen helt stilla och inte ett ljud hördes. Detta är något väldigt ovanligt. Alla arbetslag hade extra möte på grund av varslet. Under dessa fick vi inte någon mer information än det som vi läst och hört i media under morgonen. Många undrade om vilka som drabbas, men det hade de inget svar på. "Får vi veta det innan jul ska vi vara glada" var svaret. Detta är ju en förhandlingsfråga som försöker lösas på bästa sätt genom till exempel förtidspensioneringar.

Hur ser då mina chanser ut? Självklart funderar jag i dessa banor. Dock tror jag inte att det ser allt för bra ut om det blir 370 stycken som sägs upp. Även om vissa av dessa löses via förtidspensionering ser det kritisk ut. Jag hörde igår att det finns cirka 60 personer som är aktuella för förtidspensionering vilket innebär att det då fortfarande finns 310 kvar att säga upp.

Många har frågat mig hur det känns. Måste erkänna att det skulle kännas otroligt tråkigt att bli av med jobbet, samtidigt som jag vet att det kommer att ordna sig. Jag lever starkt med den tron att det bästa ligger framför. Kanske är det så att detta öppnar nya dörrar för mig. Risken med att ha ett jobb är att man kan bli alldeles för bekväm med det. Man nöjer sig med att lönen dimper ner en gång i månaden samtidigt som man inte gör det man trivs med. Detta märker man inte minst på mitt jobb. Många drömmer om något annat, men nästan ingen gör något för att få göra detta annat. En uppsägning kan bli en spark i baken vilket gör att man aktivt börjar jobba för att få göra det där man drömde om medan man jobbade vid det löpande bandet.

2 kommentarer:

Sjukpensionären sa...

Hoppas det ordnar sig för dig. I annat fall kan du ju börja plugga? Har för mig du skrev någonting om det i något inlägg.

Marcus sa...

sjukpensionären:
Det stämmer, jag har skrivit om det en gång. Tanken har på studier har återkommit och jag känner mig rätt sugen på det. Vi får se hur det blir.